consciencia

alltså, när man kommer från tåget och går in på stationen i skövde så känner man en speciell lukt.
 Det känns hemma.
När man sitter på 400 bussen hem från skövde mot tibro så känner man..snart hemma..
När man väl kommer till bussttationen i tibro och ser cykelställen, ica, och allt annat så känner man hemma..
När man väl kommer hem till mamma så känner man.. heeeemma.
iof är det inte samma hus som jag växt upp i och saknar mycket utan en lägenhet, men det känns ändå hemma.
Här har jag mina rötter, mina vänner som jag kännt sen evigheter, mia sen dagis med några års mellanrum hit och dit, katrin sen typ alltid, josse sen skolan, louise sen handbollen. det känns helt enkelt hemma.
Det är här som jag haft min första fylla, lärt mig allt i skolan, slått mig när jag ramlat på cykeln, haft så jävla roligt,gått omkring på stan och varit fjortis.
Det är här, Det är hemma.
Det  är här världens bästa mormor bor, med dom bästa kakorna i värden, det är här mamma bor, och Nils när han väl e hemma. Det är här som jag spelat hanboll och fotboll.
Jag kan inte mer än säga att jo, jag saknar faktiskt tibro.
hur konsigt det än låter och det kanke är för att jag fortfarande inte känner så många i varberg, men de här e hemma.
 Det känns som allt bara lyfts från mina axlar när ja kommer hit. Ibalnd känns det faktiskt som varberg är en stor dröm och jag tillslut vaknat upp och ska fortsätta mitt liv. dvs att jag ska tillbaka till fågelviksgymnasiet i morgon, till mats lektioner och leka med penna och papper, maries screentryck som jag älskar och drejningför att inte tala om de analoga fotot och glaset som vi höll på med. De goa stunderna i cafét eller matsalen där man bara satt o hade de gött o snacka en massa skit. Jag saknar alltihop.

Men allting kan inte alltid vara som det alltid har varit.

Nu ska ja åka hem till mormor. :)
Puss