Stjärntorsdag
Idag är det stjärntorsdag. De flesta gör sin sista dag innan helgen. Det måste kännas skönt.
Själv ska jag jobba hela helgen. Dock är ja iof ledig i morgon, som alla andra. :)
Jag pratade med Andreas pappa igår. Han frågade om jag ville förlja med till England över påsk.
KLART JAG VIIIIIILL, men jag kan inte. Jag vill med se när Andreas kör.
Han ringde precis för övrigt. Han sa att han skulle köra till staden där tävlingen är. Det var runt 30 mil dit eller nått.
idag när jag var ute och gick hade jag mina funderingar. varför säger man " jag ska GÅ ut och springa"? jag menar, man går ju int eutan man springer ju. Liksom det blir ju lite fel? Eller det kanske bara är jag som säger så? whatever.
Åh jag ska jobba idag. Jag känner absolut inte för det ett dugg. Fast det kanske beror på att jag har varit ledig i 3 dagar nu. Känns förövrigt som en evighet för ja har inte gjort speciellt mycket. Jo massa småsaker, men inget liksom importante så att säga. Hm, grejen är nog den att när ja jobbar så lever jag mig in i deras liv, hur dom har de. Så tar jag med mig allt de där hem. Efter snart ett år kan jag fortfarande inte koppla bort deras liv. Det är skitsvårt för de är ju också människor. Utan oss s skulle de ju aldrig överleva? Jag menar de att, vissa enstaka fall, är vi kanse de enda som de har. Och man fäster sig ju sååå.
Det känns ju ibland som ens egna familj, eller vad ska man kalla det? det är ju människor, som man träffar dag ut och dag in, som man berättar saker för. De vet ju lika mycket om mig, som jag om dem. Det är ganska trevligt när man kommer hem till någon som liksom frågar, " ja hade du det trevligt hemma i Tibro? Hur är det med Andreas? Går det bra för han?" eller att dom bara säger " ta hand om dig och kör försiktigt" Jag tycker om de där gammlingarna. Dom är trevliga och mysiga. Så om de händer något, blir man ju orolig som går som en ond cirkel. maw. Men ibalnd, så måste man bara försöka tänka bort dom. Att de inte är så dåligt me dem, eller att de bara är sånna när jag kommer och lever ett normalt liv när jag inte är där. Men faktum är ju att de är ju alltid sånna.
Undra hur jag blir när jag blir gammal.
Jag önskar att jag blir snäll som ett lamm, och inte klagar och sånt där. Utan jag har lebvt ett lyckligt liv och bara är glad att vara gammal.
Maria*
Själv ska jag jobba hela helgen. Dock är ja iof ledig i morgon, som alla andra. :)
Jag pratade med Andreas pappa igår. Han frågade om jag ville förlja med till England över påsk.
KLART JAG VIIIIIILL, men jag kan inte. Jag vill med se när Andreas kör.
Han ringde precis för övrigt. Han sa att han skulle köra till staden där tävlingen är. Det var runt 30 mil dit eller nått.
idag när jag var ute och gick hade jag mina funderingar. varför säger man " jag ska GÅ ut och springa"? jag menar, man går ju int eutan man springer ju. Liksom det blir ju lite fel? Eller det kanske bara är jag som säger så? whatever.
Åh jag ska jobba idag. Jag känner absolut inte för det ett dugg. Fast det kanske beror på att jag har varit ledig i 3 dagar nu. Känns förövrigt som en evighet för ja har inte gjort speciellt mycket. Jo massa småsaker, men inget liksom importante så att säga. Hm, grejen är nog den att när ja jobbar så lever jag mig in i deras liv, hur dom har de. Så tar jag med mig allt de där hem. Efter snart ett år kan jag fortfarande inte koppla bort deras liv. Det är skitsvårt för de är ju också människor. Utan oss s skulle de ju aldrig överleva? Jag menar de att, vissa enstaka fall, är vi kanse de enda som de har. Och man fäster sig ju sååå.
Det känns ju ibland som ens egna familj, eller vad ska man kalla det? det är ju människor, som man träffar dag ut och dag in, som man berättar saker för. De vet ju lika mycket om mig, som jag om dem. Det är ganska trevligt när man kommer hem till någon som liksom frågar, " ja hade du det trevligt hemma i Tibro? Hur är det med Andreas? Går det bra för han?" eller att dom bara säger " ta hand om dig och kör försiktigt" Jag tycker om de där gammlingarna. Dom är trevliga och mysiga. Så om de händer något, blir man ju orolig som går som en ond cirkel. maw. Men ibalnd, så måste man bara försöka tänka bort dom. Att de inte är så dåligt me dem, eller att de bara är sånna när jag kommer och lever ett normalt liv när jag inte är där. Men faktum är ju att de är ju alltid sånna.
Undra hur jag blir när jag blir gammal.
Jag önskar att jag blir snäll som ett lamm, och inte klagar och sånt där. Utan jag har lebvt ett lyckligt liv och bara är glad att vara gammal.
Maria*
Kommentarer
Postat av: erkil
inte stjärntorsdag!
Trackback
